linnochlivet

 

Och så finns han inte mer. 

Vackra fina Kristian Gidlund. 

Han som förberett sig själv och sina läsare på den död som väntar honom alldeles för tidigt.

Ändå är jag inte ett dugg förberedd.

Han vars musik fyllt så många sökande tonårshjärtan med kärlek, däribland även mitt.

Jag trodde någonstans på att miraklet var möjligt.

På att det aldrig skulle ske, det som nu skett.

 

Jag går in och läser mitt favoritstycke ur bloggen ikroppenmin.

Det är även det sorgligaste som går att läsa.

Drömmen om ett framtida barn som aldrig kommer finnas.

Ovan finns ett litet utdrag - början och slutet.

Men snälla. Läs hela. Låt tårarna rinna för att sedan hämta kraft för att förstätta kampen.

 

Vila i frid.