Gråskala.
Alla visste att värmen inte skulle vara förevigt.
Ändå är vi chockade över hur hösten kan slå till så hårt.
På en dag var sensommaren som bortblåst och inte ett spår syns längre.
Jag gillar hösten.
Jag tycker om dagar som denna när regnet vräker ner. Man är alldeles kall och våt när man stiger innanför dörren och får kliva ur både byxor och tröjor för att sedan krypa ner i det skönaste man äger.
Hälla upp en riktigt stor kopp med rykande varmt te att värma händerna mot.
Fylla rummet med levande ljus vars lågor stillsamt vajar och skapar lekande mönster på väggarna bakom.
Men jag var ändå inte beredd på mörkret.
På hur mörka dagarna blir när molntäcket vägrar spricka.
Hur det får en att vandra i en dvala som håller en hårt, hela dagen.
I kvällsmyset, med filten, tekoppen & ljusen, det är där jag vill vara.
Kommentarer
Trackback
