linnochlivet

Kall december morgon.
Klivet på ett lila tåg med fler väskor än jag kan bära.
Mamma & lillebror på andra sidan det tjocka glaset - försvinner sakta bort.
Pappa i tågets tysta kupé. För längesedan insjunken i boken, precis som vilken morgon som helst. Kanske oförändrad på utsidan men inte på insidan. Hoppas jag.

Lund.
Tre damer räddar livet på mig när jag störtar ner för rulltrappan.
För många väskor. Tunga som sten.
Göteborgståget.
Väntan.
Möter fina Marina, då helt okända Marina och slutligen buss mot fjällen.
Intervjuas. Jobba som skidlärare säger jag och tror inte mig själv när jag hör orden.
Bergodalbana i magen. Lugn och storm om vartannat.
Sen kväll.
Framme vid ett fjäll inbäddat i mörker.
Körs till lägenheten och går upp för trappan till 4:an.
Mitt nya hem.

Det blir som att flytta in i en sån där glasglob som man kan skaka på så att det snöar i den.
Efter första dan hade jag ett nytt liv. Ett liv som bara dom som varit i samma glasglob som jag kan förstå. Man gör tappra försök att måla upp hur världen inifrån ser ut men aldrig att det blir detsamma. Men såhär mycket kan jag säga.
Jag fick inte bara ett nytt hem... utan det bästa jobbet, nya fantastiska erfarenheter, en ny stor familj och en skattkista fylld av nya underbara minnen. Och så kärleken såklart. Jag hittade kärleken. Denna gången på riktigt.